Slapp söndag
2012-01-29 @ 20:44:05Efter ett besök på en av stadens krogar promenerade jag slutligen hem när klockan slog halv tre. Tlll följd att det imorse kändes helt rätt att ta en välförtjänt sovmorgon. Till tio. Det var verkligen ett tag sedan sist.
Denna söndag har spenderats med mesta möjliga lugn. Sex maskiner tvätt har avverkats. Det är ungefär allt. Telefonen har gjort sig gällande och därför spelat en central roll idag. Har planerat. Får besök om två veckor. Vilket ska bli mysigt. Ska själv besöka någon om endast en. Vilket i sig inte är en helt lysande idé.
Men denna någon har lyckats att göra sig viktig i mitt liv. Konstigt nog. Och på helt fel permisser. Som vanligt. Är inte förvånad. Det är som det är. Och lär knappast bli annorlunda oavsett. Än finns dock tid att ändra sig. Ställa sig på bromsen. Om jag vill. Vi får se.
Nu väntar spakväll, film och en påse jordnötter på mig. Därefter den renbäddade sängen.
En härligt skön och slapp söndag.
Less is more
2012-01-29 @ 19:35:15I november besökte jag Jordanien. Ett fantastiskt land. Vackert. Gästvänligt. Underbart.
Dock med i princip total avsaknad av ståtliga trädgårdar och fritt växande prunkande blomster.
Minimalistiskt men pampigt. Enkelt men komplext. Jag blev kär.
Historiespäckat. Innehållsrikt. Kargt. Men något långt utöver det vanliga.
Less is more från sin allra bästa sida helt enkelt.
Kollegor och bakterier
2012-01-27 @ 22:26:27Torsdag körde vi heldag med möte. Produktivt och informativt. Det är en hel del som ska hinnas med i vår. Är glad att jag redan ligger i god fas med mitt arbete till följd att jag nu kan se fram emot den nya utmaningen. Spännande. Efter några timmars dunkande till after ski intog vi hotellets discogolv och dansade oss in på en ny dag. Dagen med skoter. Inte illa. Brände fjällvärldens leder med min chef fastklamrad på bönpallen. En mycket bra dag. Som åter avslutades med after ski. Och pianobar. Mina kollegor är fantastiska. Trivs.
Lördagen gick i lugnets tecken. Spenderade några timmar i backen. Första gången på väldigt många år. Och det gick alldeles utmärkt. Gamla takter sitter i. Även om dimman lade sig som en gröt över lunchtimmen i Toppstugan. Samt att de andra visade större mod vad gäller att sätta fart på sina skidor. Kvällen var lugn. Avstod partyt och lade mig relativt tidigt. Vilket var tur.
Ty natten mot söndag brakade helvetet lös. Med vinterkräksjuka. Inte kul. Med något som måste varit hjälp av högre makter lyckades jag och Silverpärlan till sist mirakulöst manövrera oss hem till den stad jag i år kallar min. Till min soffa. Och i den har jag sedan blivit liggandes i princip hela veckan. Bekämpandes bakterier. Illasinnande sådana. Det tog sin tid. Men nu är de borta. Och de är inte välkomna tillbaka.
Sedan i torsdags har jag således varit på benen. Med en veckas frånvaro att redo upp. Det har gått bra. Har lyckats lösa allt från surdegar till planering inför kommande veckor och roliga event. Mycket skönt. Tog helg med gott samvete. Och lugn i kroppen.
Denna lördag förmiddag ska jag spendera på stadens gator. Tänker unna mig lite shopping. Och ikväll vankas tjejmiddag på orten. Ser fram emot en bra helg.
Januari har passerat i rasande tempo. Intensivt. Innehållsrikt. Varierande.
Precis som jag vill ha det.
Bättre sent än aldrig
2012-01-26 @ 23:39:30Temat denna gång passade alltför bra för att jag skulle kunna motstå en nystart. För ränderna går aldrig ur. Oavsett vad det gäller.
När det kommer till Close ups är jag och min vän mästare. Och så har vi varit i ganska många år nu. Iallafall fler än två.
Så håll till godo, folks. Ty här nedan följer resultatet av notorisk besatthet av Close ups.
I kronologisk ordning. 2009 till 2011.
Tack Helena för att trissen fortfarande finns.
På återseende.
Sådan som jag är
2012-01-17 @ 19:56:54Arbetsveckan förflöt i ett mer stillsamt tempo än någonsin. Onsdag åt jag lunch på stan och lagade senare på kvällen middag för två. Trevligt. Ett återkommande begrepp. Lagom till fredag vad det åter dags för långledig helg. Som ännu en gång spenderades i föräldrahemmet. Nu dock med ett mycket välkommet tillskott till den lilla skaran bestående av bror med flickvän. Och ytterligare en julklappsutdelning. Goda middagar. Gemenskap. Kärlek. Mysigt. Jag älskar min familj.
Söndag kväll tog jag och pärlan mig söderut. Hemåt. Därefter påbörjades arbetsvecka nummer två. Och det balanserade livet. Med GI. Är redan inne på den andra veckan bestående av sund matlagning. För nu ska mina extrakilon bort. Microvågsugnen var den bästa klapp jag kunnat få. Uppvärmning av tidigare lagad mat känns inte längre som ett oövervinnerligt problem. Och som sagt är vitaminerna traditionsenligt åter avdammade. Nästa vecka ska jag träna mitt första pass med PT. Det ska bli ordning på mig. Nu.
Måndag kväll körde jag till Östersund och sov därefter gott i den sköna sängen på mitt favorithotell på orten. Tisdag morgon var det dags för myndighetsbesiktning hos en av mina lokala. Tog mig därefter tid att även besöka några av de andra. Och lade upp strategier för att öka försäljning under våren. Hoppas på ett lysande resultat. Det är roligt att implementera nya grepp. Vilket ska bli mitt kännetecken fram till sommaren. Har jag tänkt.
Hela denna vecka har jag ägnat mina kvällar till att pyssla. Och rensa. I både skåp och lådor. Har slängt gammalt skräp. Och gamla parfymer. Som endast Gud vet varför jag har sparat så länge. Vissa tillhörde verkligen det förgånga. Lördag eftermiddag hejade jag fram mitt lag till seger i E.ON Arena. Blev därefter bjuden på god middag med levande ljus. I den fina lägenheten på Haga. Mysigt. Jag har bara inte bestämt mig för vad jag ska känna ännu. Om jag kommer att göra det överhuvudtaget. Hjärnan säger iallafall ja. Och det är ju alltid något. Men mitt hjärta håller sig avvaktande precis som vanligt. Men trevligt är det. Absolut. Som alltid.
Söndag var den största pysseldagen hittills av dem alla. Införskaffade småsaker på IKEA och flyttade runt ljuspunkter i lägenheten. Sorterade saker. Till viss del även i mitt inre. Med hjälp av rökelse. Och änglakort. Och kristaller. Välbehövligt. Själens behov har fått stå tillbaka till förmån för det praktiska alltför länge nu. Men nu är det nya tider och nya grepp som gäller. Även när det kommer till det privata.
Igår planerade jag om mina orkidéer. Möblerade om lite. Lyckat resultat. Städade garderoben och placerade min väsksamling i ordning på sin hylla. Det var ett tag sen sist det hände. Och ikväll fortsatte jag med projekt uppfräschning. Denna gång med mina gröna växter. De halvdöda garderobsblommorna. Dock inte numera. Ny jord och duschade blad gjorde underverk. De ser faktiskt till och med på gränsen till pigga ut. Feng shui i sitt esse.
För det är ju sådan som jag är. Pysslig. Sådant som jag gör. För att må bra i mig själv.
Resultatet lät verkligen inte vänta på sig. Nu trivs jag. Även hemma. Allt är bra i mitt liv. Ska nu gotta in mig framför handbollsmatchen på TV. Känna frid och harmoni. Dricka rosépepparthé. Njuta. Och därefter ska jag packa väskan inför den stundande konferensen i fjällen. Nice.
Lycka. Faktiskt total sådan. På tiden.
Skönt.
Före och efter nyår
2012-01-17 @ 18:57:50Tredje veckan in i januari känns allt bra.
Julveckan var fridfull. Kramade om min hemmabästis och blev kär i hennes splitter nya bebis välsignad med mörkt tovigt hår. Och numera en ängel i silverkedja. En passande stand-in för tant Cum. Som av naturliga skäl inte alltid kan finnas på plats fysiskt. Dessvärre inte vid det stundande dopet och ej heller vid de stolta föräldrarnas bröllopskupp. Synd. Men jag kommer hem igen i sommar. Och då ska det lekas.
Vidare avnöjt jag tillsammans med gamla vänner juldagsöl på stadens nyöppnade Bishop och konstaterade än en gång som alltid att jag inte längre känner festfolket i min egen hemstad. Och de känner inte mig. Även om en del av dem verkar känna igen mig. Intressant fenomen det där. Hann dessutom med en orgie av hembakta kokoskakor hos min gamla partypolare. Som numera är lyckligt gift med hus och barn. Vissa saker håller sig konstanta genom åren. Och andra saker ändras bevisligen kapitalt.
Julafton med mor och far var precis lika mysigt som vanligt. God mat och mycket godis. Och en stor härlig hög med julklappar. Blir aldrig för gammal för att agera tomte. Eller rimma på paketen. Tror bestämt att den barnsliga förtjusningen över inslagna paket är ett genetiskt arv från min far. Efter en ljuvlig vecka tog Silverpärlan mig och mina nyvunna tre extra kilon på magen hem till den stad som jag för tillfället kallar min.
Sista torsdagen 2011 spenderade jag i just den. På restaurang. Hade en trevlig kväll. Med en trevlig man. Ej gift. Och utan barn. Eller annat bagage. Befriande. Tog en tur på Casinot tätt följt av en lättare pubrunda innan det var dags att runda av kvällen. Med en uttalad överrenskommelse att göra om det hela inom en relativt snar framtid. Trevligt som sagt. Just trevligt. Varken mer eller mindre. Och praktiskt. Vilket i sig inte är dåligt. Om jag vill nöja mig just nu. Vi får se.
Sista fredagen 2011 reste jag ner till Stockholm. Inkvarterade mig i soffan hos min klippa på Österlamalm och tog mig därefter ut på ännu en pubrunda. Med ännu en man. Ej gift. Och utan barn. Mig veterligen inget annat bagage heller. Mycket befriande. Tog oss från Östermalm till City med diverse vätskestopp däremellan innan det var dags att avrunda kvällen och ta sig hem till min redan sovande vän. En upplivande kväll. Som inte alls faller in under kategorin trevlig. Även om den givetvis var det. Men dock på ett annat sätt. Bättre.
Nyårsafton inleddes med träning och mensvärk och avslutades på en brakfest i en trea i Vasastan. Trerättersmiddag, bubbel, drinkbuffé och en mycket trevlig bordskavaljer att skåla in tolvslaget med. Värdparet lyckades väl med placeringen i år. Fyrverkerierna bevittnades från en närliggande kulle. Efterfesten fortgick till 04:30. Så när solen började vakna till liv på himlen gick istället jag trött men nöjd till sängs för den allra första gången år 2012. Ett år som inte kunde ha börjat bättre.
Och nyårslöften? Inte alls. Kör på samma som de senaste två åren. Vilka till vissa delar grundar sig på de löften jag satte redan på nyårsafton 2008. Vitaminerna är avdammade. Bland annat. Börjar bli van. En årlig tradition så god som någon. Tackar dock 2011 av hela mitt hjärta. Du var bra för mig. På många sätt. Och tillförde massor i mitt liv. Jag skulle inte vilja ha dig ogjord.
Men med denna start tror jag banne mig att 2012 kommer att regera.
Att glädjas åt det lilla
2011-12-21 @ 13:00:29Körde upp till den forna hemstaden redan i tisdags. Parerade världsvant snöslask, virvlande snöflingor mot rutan och tung trafik. Resan tog mig en timme längre än vanligt. Men det gjorde inget. För mina för vintern monterade extraljus fungerade precis som de skulle. Så även mina nya dubbdäck. Den limegröna rattmuffen fluffade sig följsamt under mina händer. Jag tycker om min bil. Den är mycket skön och stabil att köra. För det är jag mycket glad. Tacksam.
De två senaste dagarna har jag i princip bara myst. Planerat de kommande veckorna. Så smått börjat forma det jobbmässiga inför nästa år. Kokat knäck och givetvis även ätit den. Haft två namnes på tråden. Köpt bebispresent inför fredagens lunch. Bokat in en dejt i mellandagarna. Gjort cafébesök med min far. Haft det bra. Och det tänker jag fortsätta med i en vecka till. Även för detta är jag glad. Det är en skara fina människor som florerar runt mig.
Det rör sig om endast en liten fjuttig nästan omärkbar nyansskillnad i min sinnesstämning. Men den ligger på rätt sida av strecket. Har nämligen funnit ro att hinna glädja mig åt det lilla. Som jag egentligen är expert på att göra. Men inte riktigt orkat med under det senaste veckorna.
Det är dock dags nu. Så på tiden.
Krydda i vardagen. Eller egentligen inte.
2011-12-17 @ 11:24:27Hösten är över och vintern har så smått börjat smyga sig på. Det märks inte främst på grund av att vägbanan är knottrig och att extraljusen på min bil får jobba ytterst flitigt under de flertaliga veckovisa rutterna in i de mörka Norrlandsskogarna. Ej heller är framtagandet av varma strumpor, tröjor och vantar det som mest tydligt definierar en vinter. Även om vädret är påtagligt. Nej nej.
Mest signifikant är nämligen min sinnesstämning. Ambilvalensen mellan en önskan att gå i ide och en stark inneboende drift att leva varje dag fullt ut. Tillsammans med någon speciell. Eller någon överhuvudtaget. Den känslan är årligen återkommande. Den är här nu. Jag är inte förvånad. I år har dock Nornorna vävt in några nya trådar. Av ett garn aningens svårare än vanligt att hantera.
Mina veckor är fyllda av möten. Bra möten. Högintensiv problemlösning. Jag framstår som stark. Duktig. Och driftig. Vilket jag är. Mina framfötter har sällan vållat mig problem. Jag har lärt mig mycket kring hantering av diverse. Har inget problem med kniviga situationer. Det mesta kan jag lösa. Är good enough. Arbetsmässigt. Därom råder det inga tvivel. Förmodligen uppfattas jag även som glad. Snudd på sorglös. Vettig. Iallafall oftast. Det är jag också. Jag känner mig omtyckt. På jobbet. Där det syns.
Men privat är jag annorlunda. Inombords. Lätt osäker. Rotlös. Är inviterad till partaj i både Göteborg och Stockholm i helgen. Men är inte där. Är istället lokaliserad på den plats som jag är tvingad att kalla hemma. Och en ny stad är en ny stad. Fylld med människor. Som redan har sitt. Det är inte enkelt att slå sig in i ett redan etablerat sammanhang. Jag är inte van vid det. Att behöva jobba hårt för lite sällskap. Sällskap av den hållbara sorten såklart. Med likasinnade. Säkerligen är det nyttigt för mig. Och det går framåt. Men långsamt. Alltför sakta. Frustrerande.
Det finns givetvis de som pockar på min uppmärksamhet. Dagligen. Jag är verkligen inte ensam. Det brukar jag sällan vara. Och det är inte det jag reagerar på. Är bara lite trött på att mönstret ständigt upprepar sig. Jag är bäst. Fantastisk. Det har jag tillräckligt mycket bekräftelse på . Dock glänser jag på avstånd. Sällan på riktigt. Är uppskattad. Likt en exotisk peppar. Som man knappast blandar i köttfärsen en vardag. Bara ibland. När den vanliga kryddan känns tråkig. Vilket i sig kan vara smickrande. Men inte i längden.
För jag längtar efter annat. Skulle gärna vilja vara orsak till arrangemang av fler stolar vid det offentliga julbordet. Fantiserar om att fira helgerna med någon som jag med stolthet och värme kan visa upp som min. Vill likt så många av mina vänner också kunna skåla in gemensamma drömmar vid tolvslaget. Leva nära. Med någon som bryr sig mest om mig. Det behovet täcks således inte på långa vägar av att mottaga i smyg skickade meddelanden mellan för- och huvudrätten från ett hus fullt av familj och barn. Ej heller genom att erhålla pliktskyldiga hälsningar från Gud vet diverse varianter med primärt syfte att hålla lågan svagt brinnande inför kommande år. Eller vår. Jag är helt enkelt redo för något eget. Det har jag varit länge nu. Allt annat stör mig.
Så absolut. Jag kan utan problem klassas som peppar. Dock med en annorlunda touch. Och för tillfället smak av citron. Måhända blir jag någons favorit att lägga i måndagspastan under nästa år. Den som lever får se.
Ballerina på livets lina
2011-12-10 @ 11:06:32För jag har upplevt en hel del. Rest en hel del. Träffat nya människor. Haft givande möten. Stuckit ut hakan. Dragit in den igen. Kommit in bra. Lärt mig nya saker. Levt mitt liv. Haft roligt. Gillat läget. Trivts. Det gör jag fortfarande. Utveckling pågår konstant. Och det går bra för mig. På nästan alla områden. Utom just ett. Det återkommande. På det området är jag novis. Inte ensam. Men usel.
För jag saknar inte input. Det rör sig runt omkring mig. När någon försvinner dyker det upp en ny. Eller flera. Ett angenämt bekymmer. Problemet är bara att det inte ofta är rätt. Det känns inte. Och är sällan på mitt initiativ. Jag väljer inte. Jag blir vald. Och har sällan något bättre för mig. Det har blivit bekvämt att flyta med. Även om den starka strömmen egentligen inte leder någonstans. Det är alltför uppenbart vid juletider. Och andra familjehögtider. Har helt enkelt löst en ej återbetalningsbar enkel biljett till planeten Cynisk. Där leker man inte monogamt men i ensamhet.
Lite mer tid till övers under hösten hade förmodligen lett till något bra. Lite mindre tid att disponera fritt under året hade inte passat mig. En spiral så god som någon. Den stora frågan är dock om den går upp eller ner.
Dagens ordspråk
2011-12-07 @ 07:45:07Inte undra på att man är konstant förkyld när man inte kan hålla sig från djupa vatten.
Med det sagt startar jag nu upp mig för en ny dag.
Kors i taket
2011-12-05 @ 22:58:22Trots lördagskvällens spontanbesök av mr HockeyBockey med tillhörande domarkollega höll sig vita mattan vin- och chipsfri även denna helg. Söndagen spenderades därefter i så lugnt tempo som möjligt. Förvisso i princip helt feberfri men fortfarande med en tung och infektionstrött kropp. Det var välbehövligt att äntligen spendera en hel helg hemma. Har även så sakteliga börjat bygga på någon sorts privatliv i den nya staden. Har hittat en ny promenixkompis. En kvinnlig sådan. För en gångs skull. Känns bra. Men kors i taket åter igen.
Har vidare blivit nästan beroende av Wordfeud. Kanske inte alltid helt sunt. Men för mig funkar det fint. Funderar dock på att dra ner dosen när nästa vecka passerat. Det närmar sig trots allt en stor familjehögtid. Vilket givetvis är det som samtliga spelare bör fokusera på. Det som bör betyda något. Så sant som det är sagt är det tanken som räknas. Väljer därför att inte tänka alls. Just nu iallafall. Nästa vecka är en ny vecka. Bestämmer mig då.
Idag har jag investerat i en kompis till Mr Casio. Hon är gyllenbrun, har lång fin hals, är rustad med hela sex strängar och står rakryggad och stolt i sin ställning tätt intill Casios ben. De kompletterar varandra perfekt. Fröken Fela heter hon. Kunde faktiskt inte bli mer passande. En flicka med många strängar på sin lyra. Som det ska vara. Även om hon är aningens svår att stämma.
Avslutade denna måndag med en session spa och klet med Döda havs-produkter. Lera gör sannerligen inte badrummet renare men kroppen blir verkligen osannolikt fräsch. Utanpå iallafall. Inuti är jag fortfarande trött. Ska bli skönt att sova hemma en hel vecka. Slippa bo på hotell. Känns nästan som semester.
Ja jag vet. Min värld ser inte alltid ut som andras.
Godnatt.
Hej Bloggen
2011-12-03 @ 11:38:20För hela oktober var riktigt bra. Svävade på något som faktiskt skulle kunna liknas vid fluffiga rosa moln. Helgen i Malmö var fantastisk. Kände mig trygg. Lycklig. Och vågade mot mina egna principer tro på att något bra skulle komma ur det besöket. Vilket det gjorde. I ungefär en månad till. Därefter tog sagan slut. Avstånd är svårt. Och i det här fallet blev det alldeles på tok för svårt. Vilket tog mitt hjärta några veckor till att förstå på riktigt. Men det klarar sig. Idag slår det nästan som vanligt igen. För säkerhets skull har jag byggt upp en bred och stabil mur runt det. Den ska få sitta där ett tag till.
Har vidare hunnit med en konferens i Tallinn, öppning av en ny station, invigning av densamma, ca trettio besök hos de lokala, födelsedagsfest i Stockholm en helg och reunion med det gamla gänget en annan, utbildningsdagar, husfest i Sundsvall samt 20 hotellnätter av blandad kvalitet runt om i min region.
Sist men inte minst har jag upplevt en fantastisk semestervecka i underbara Jordanien. Vilket egentligen förtjänar ett alldeles eget inlägg. Det var planen. Nu får det bli som det blir. Resan i början av november var underbar. Hotellet var toppen. Jag och Jämtinnan njöt till fullo. Besökte Petra, badade i Döda havet och utforskade Aqaba. En heldag i Wadi Rum innefattade jeepfärd i öknen, kamelridning och middag i ett genuint beduintält. Där vi även dansade. Har rökt vattenpipa, snorklat i Röda havet samt handlat thé och kryddor hos pratglade men varmhjärtade Ibrahim. Som dessutom lärde mig att knyta en proper turban. Är helt enkelt förälskad i Jordanien och alla dess invånare. Åkte hem till kalla Sverige med värme i hjärtat och en stark önskan att åka tillbaka.
Idag ska jag ta itu med mitt hem. Det är inte likt mig att lämna lortig disk i nästan två månader. Ej heller att döda suckulenter.... Men nu har det hänt. Dags att börja rensa i röran. Vill inte gärna ta med mig just den in i 2012. Feber till trots. Någon måtta får det vara på det allmänna hemtrevnadsförfallet.
En helt vanlig tisdag
2011-10-11 @ 20:45:02Igår tillbringade jag dagen på kontoret. Fick en hel del gjort. Förberedde veckans körning. Kvällen bestod av spa och allmänt hemmamys. Och samtal med Skåne. Det kommer att bli bra att åka ner till sydspetsen i helgen. På tiden. Verkligen. Har beställt sol i allmänhet och rött vin i synnerhet. Ser fram emot resan. Kameran kommer att vara laddad. För här ska fotas. Ska bli så mysigt. Ler vid blotta tanken.
I ottan denna morgon styrde jag kosan mot Norrlands inland. Och tackade mitt eget förutseende jag att jag bytt till vinterdäck i tid. För fjällvärlden var bitvis klädd i snö. Och i de djupare dalgångarna körde jag på fläckar av regelrätt is. Besynnerligt. Det var ju sommar igår. Iallafall nästan. Höstvädret är nyckfullt. Sanna mina ord. Undrar om afrikanska Njami njami även skyddar mot fruset vatten? Hoppas det. För i vinter lär han få jobba, hängandes i min backspegel.
Dagens möte gick för övrigt mycket bra. Min arbetsgivare fick en del mer eller mindre oförtjänt ris, själv fick jag en del mer eller mindre välförtjänt ros. Och efter ytterligare extra ventilering på grund av det lokalt uppdämda behovet att få vräka ur sig ingrodda irritationer hamnade vi till slut i ett tillstånd där precis allting kändes på banan. Lämnade med en god förhoppning om ett lyckat framtida resultat. Och tror att min lokala kände detsamma. Winwin när det är som bäst.
Sitter för tillfället på ett aningens udda hotell mitt i längdskidåkningens Mecka. Det är pyntat med en träälg på taket. Alla traktens lokala orignalmänniskor befinner sig i skrivandets stund i baren. Under sängen ligger en snusdosa. Den är verkligen inte min. Endast gud vet hur länge den legat där. Personligen är jag inte speciellt sugen att kontrollera det mer noggrant.
Ljuspunkterna är få men de finns. Sådana finns nämligen alltid. För pizzan var god och personalen är mycket trevlig. Rummet var inte dyrt, täcket är tjockt och sängkläderna är fräscha. Har lyckats få upp värmen i rummet, främst genom skuggboxning mot spegeln. Ty termostaten verkar inte vilja lägga sig på en temperatur den minsta lilla nanograd över 18. En rykande het dusch kommer dock att göra susen. Därefter väntar matchen mellan Sverige och Holland. Får jag inte upp min puls då är det något som är allvarligt fel i universum.
I övrigt har inget speciellt hänt. En vanlig kväll en vanlig vardag på ett relativt vanligt hotellrum helt enkelt.
Är nog kanske trots allt en ganska genomsnittlig Svensson när allt kommer omkring.
Utbildning, konferens och badhus
2011-10-08 @ 14:16:16Fredag kväll var det åter dags att träffa min ömma moder. Ty hennes konferensdagar i Sundsvall denna vecka var nu över. Vi mös ihop oss i min soffa med levande ljus, god mat och vin. Lördagen bestod av shopping med en hel del fynd i påsarna följt av en avslappnande spakväll i hemmets lugna vrå. Kändes skönt att äntligen hinna vara ledig pysslandes bland mina egna prylar, kläder och saker. Njöt till fullo. När moders skjuts till hemstaden väl hämtat upp henne tog jag mig en eftermiddag på kontoret. Organiserade upp arbetet som blivit liggande och förberedde den kommande veckans bravader. Hann dessutom med tre maskiner tvätt innan det var dags för sängen. En mycket bra helg.
Måndag tog Silverpärlan, som jag för övrigt på grund av diverse orsaker funderar på att kalla Mikael, mig lika tryggt som alltid upp till Umeå där jag mötte upp med mina samlade kollegor. Tisdag körde vi nämligen en historisk komferens med lokala från både min region och regionen ovanför. Det var första gången detta någonsin hänt. Antalet uppgick till nästan 70 personer med blandad bakgrund. Gemensamt var det oväntat goda engagemanget. Mycket spännande. Folkets hus tillstod med lokaler, god service och fantastiskt god mat. Dagen efter stod brandutbildning inklusive HLR (hjärt- och lungräddning) på agendan. Fick prova på att hantera både brandsläckare och brandfilt i skarpt läge. Mycket givande på min ära. Vilket även de lokala tyckte. Ty responsen på hela vår tillställning var långt över förväntan god. Resultatet från enkäten talade verkligen sitt tydliga språk. Vilket känns jätteroligt. Ser redan fram mot nästa gång.
Onsdag kväll valde jag att köra ytterligare 14 mil hem till mamma och pappa. Jobbade hemifrån på torsdag och från en kollegas kontor igår. Kvällen tillbringade jag med min mor på showen Ladies night som valt att köra en repertoar i min gamla hemstad. Mycket mysigt. Vi stormtrivdes verkligen. Skrattade och sjöng med. Hade roligt tillsammans. Det är hon sanneligen väl värd, min lilla mamma. Denna morgon åkte vi innan frukost till badhuset. Har simmat en kilometer samt haft spaförmiddag i relaxavdelningen med ångbastu och varmvattenpool. Ljuvligt på min ära. Känner mig som ny.
Så nu, i skrivandets stund, känner jag mig ännu en gång totalt avslappnad. Lycklig. Och nästa helg är det dags att fota. I Malmö. Längtar. Det här eminenta tillståndet börjar förunderligt nog återkomma mer och mer ofta. Jag gissar att det är så livet ska vara. Just idag är jag tillfreds och nöjd. Uppdaterad både vad gäller jobb och privat. Njuter av att uppleva en härligt solig höstdag här på altanen. Mer Utopia än så kan det knappast bli.
Rhodos
2011-10-08 @ 13:48:15De två första dagarna avnöjts vid och i poolen. Vissa av oss, framför allt det äldre gardet, roade sig kungligt med att försöka slå tyska herrar i bordtennis. Resultat? Jodå. Inga poäng att skryta över men däremot uppfriskande motion. Andra tog sig ett parti vattenpolo och personligen ingick jag i det vinnande laget när det vankades vattenvolleyboll. Försökte mig även på vattengympa en dag men gav i princip genast upp. Det är inte riktigt min grej att fjanta runt och skrika "yayayayaya" tillsammans med ett tjugotal andra mer eller mindre blekfeta damer. Har vanligtvis inga direkta problem med att skämma ut mig offentligt men just precis där går faktiskt min gräns.
Resterande sol- och slappardagar spenderade vi vid stranden. Den ljuvliga. Har aldrig tidigare förstått vitsen med klapperstensstränder men från och med nu vete tusan om inte samtliga framtida avstickare kommer att gå till den typen av resmål. För fördelarna var oändliga. Köpte ett par badskor med fast sulgrepp och kastade mig därefter ut i det behagliga blågröna salta vattnet. Kan garantera att sikten mot botten blir bra mycket bättre och klarare när det inte virvlar runt sand i vågorna. I och med att den sand som fanns på stranden var relativt grovkornig fanns ej heller någon som helst risk för irriterande sandimpregnerade våta handdukar. Och sist men inte minst, på den typen av strand finns inga skrikande, kissande, sandslottsbyggande, kinkiga barn. Ljuvligt!!
Den enda dagen som vädret enligt prognosen befarades bli lite sämre tog vi oss med buss in till Rhodos stad. Vi flanerade i de gamla stadsdelarna och njöt av historiens vingslag. För trots myllret av småbutiker, restauranger och marknader var det inte alls svårt att drömma sig tillbaka till riddartiden bland de välbevarade murarna och vallgravarna. Besökte kvarstoden av Afrodites tempel, beskådade platsen där Kolossen från Rhodos en gång restes och föll samt spatserade längs med riddargatan där det en gång i tiden kryllade av bildsköna vältränade grekiska män. Det gäller bara att välja bort att se de rödrosiga tyska och ryska turisterna så är man där, inte svårare än så.
Dagen efter tog min far och bror på sig promenadskorna för en långtur till fots uppför ett av de många berg som omger nordvästra stranden. Matriarkatet tog istället i sedvanlig ordning plats i strandstolarna och avnjöt ännu en härlig dag med letande av de vackraste stenarna varma vindar och mjuka vågor. Anledningen till vår resa gjorde sig därefter gällande under fredagskvällen. Min ömma moder, sedemera sextio år gammal, fick en välförtjänt surprise i form av spabehandling av allra bästa kvalitet. För är man guld värd så är man. Och just guld ingick i kroppsbehandlingen. Min mamma glänste och strålade som en liten stjärna följande dagar. Guldet satte sig fint. Underbart.
Sista kvällen intog vi en sportbar. När Everton spelar på TV är nämligen de goa medelhavskvällarna i det fria uppenbarligen helt sekundära när det kommer till preferenserna hos 25% av min härliga familj om fyra. Vi tillhörandes resterande 75% kunde dock inte alls klaga. Kvällen var ljuvlig och det är trots allt något visst med stämningen i en sportsbar. Allmänt jubel utbröt slutligen när Mr 25% enligt ovan finalkvällen till ära kammade hem den ytterst åtråvärda titeln Mr Ialyssos Bay....
Spenderade slantar uppgick till endast en dryg tusenlapp trots att jag ätit kungligt både till frukost, lunch, mellanmål och middag. Har utöver det avnjutit flertalet drinkar och gottat mig med färsk frukt och desserter. All inclusive är verkligen att rekommendera. Med mig hem i bagaget har jag ett fullsatt kameraminne, en bok om grekisk mytologi, ett armband med ametister och ett med unakit samt ett tjugotal rundslipade vita, gröna och röda stenar från stranden på Rhodos. Och en härlig värme i hjärtat. Veckan var fantastisk.
Om fem år är det dags igen. Eller kanske till och med redan om tre. Eller två. Allt beroende på hur vi väljer att fira varandra framgent. Jag hoppas dock närmast på det sista alternativet. Så snart som möjligt får härmed bli min devis.
