Mindre rund och mera sund
2012-04-21 @ 16:47:45En vecka med marginalerna på rätt sida. Arbetsmässigt har jag hunnit med fantastiskt mycket. Fyra uppsägningar och lika många nya kontrakterade. Kommande veckor är planerade och möten är boxade. Det går åt rätt håll. Och jag är i god fas. Med det mesta. Skönt. För maj består mestadels av heldagarsmöten. Varav några jag verkligen ser fram emot. Och därefter vankas resan med stort R. Till England. Världslinjerna. Och änglarna. Spännande.
I övrigt har veckan bestått av promenader. Till och från jobbet. Några kvällsturer till fots. Det är härligt när det börjar bli vår. Och jag ser fram emot årets knoppande björkar. För det här året kommer jag att känna dofter igen. Det börjar bli ordning på mig. Matmenyer är planerade och några kilon har redan försvunnit från midjan. Activia är toppen för att bekämpa en stressad och svullen mage. Numera passar mina jeans igen. Nice.
Tillbringade torsdagen tillsammans med min lokala killkompis på pub med öl och hockey. Det var trevligt. Ser fram emot sommarens kommande grillfester. Den här staden är inte så dum när det kommer till kritan. Har trots allt hunnit med ett helt gäng dejter denna vår. Samt några resor. Flera trevliga middagar, fester och sociala tillställningar. Vidare håller skärgårdsplaner på att smidas. Midsommar är nästan spikat. Så alltför stilla ligger faktiskt inte oceanen. Om jag ska vara riktigt sanningsenlig med mig själv.
I sak har jag det oförskämt bra. Det går absolut inte dåligt för mig. Framtiden är ljus. Och så länge som jag får fortsätta att visa leg på Systembolaget finns ingen större anledning till oro. På något plan. Idag har jag odlat kryddor. Pysslat. Färgat håret. Ikväll tar jag och vovvens matte oss en välförtjänt tur på stan. Och imorgon vankas promenad runt sjön. Vi får dock se vad jag anser om sällskapet. Men motion är aldrig fel. Oavsett resten.
Som synes är jag i det närmaste på rätt köl igen. Det är ok att dippa ibland. Dock är det inte försvarbart att gräva ner sig i missmod längre än nödvändigt. En och annan grå vardag kanske inte är så dumt ändå. Förmodligen mer nyttigt än tvärtom. Är nog egentligen aningens bortskämd.
Vissa överraskar för övrigt ordentligt när man minst av allt anar det men behöver det som mest.
Tackar L för sången. Den satt precis där den skulle.
Friheter
2012-04-17 @ 15:09:01Tog mig vidare friheten att dricka öl på lokal. Till matchen. En torsdag i småstaden jag i år kallar min. Busigt värre. Tillsammans med en dejt som jag redan i förväg misstänkte skulle kännas missanpassad i min tillvaro. Vilket han givetvis gjorde. Även om han inte förstod det själv vid tillfället. Och fortfarande än idag inte har förstått det. Jobbigt. Påträngande. För känns det inte rätt så är det naturligtvis inte något annat än fel. Fel brukar oftast vinna statistiken. Det är så det fungerar. Kan jag säga av erfarenhet. Så ge upp nu. Jag kommer nämligen inte att nöja mig.
Lördag kväll blev det middag på stan med gamla vänner. Som i sin nyinköpta begagnade bil passerade stan. Vi passade på att umgås. Mycket trevligt. Ser fram emot kommande grillfester i sommar. Söndag blev jag bjuden på ananaspaj hos min vän med vovven. Till nästa match i hockey. Mysigt. Har i övrigt ägnat helgen åt promenader. Byggt matscheman. Mina extrakilon ska bort innan mitten av maj. Fram tills dess tänker jag hålla mig dejtfri. Det känns ändå inte som någon vits. För om jag i veckan får det besked jag hoppas och väntar på blir jag inte alltför långvarig. Vilket skulle vara underbart skönt. Håller en tumme.
Idag har jag promenerat till jobbet. Och hem i tid. Kanske lite väl god tid. Även om jag imorse slog på min jobbdator i ottan. Men åter igen, de här veckorna består av att ta sig friheter. Jag behöver det. Och tror knappast att mitt innestående lager av övertidstimmar blir lidande. Bättre att ladda inför kommande veckor. Andas. Få tillbaka mig själv. Ta nya tag. Klappa mig själv på axeln och känna att jag är riktigt bra. Ingen annan kommer att göra det åt mig. Bevisligen inte vare sig vänner eller pojkvänner. I år heller.
Det är dags att putta upp sig själv ur gropen igen.
Börjar bli riktigt bra på det vid det här laget.
Påskkärring
2012-04-15 @ 14:14:58Har även varit social. Onsdag avhandlade jag och en god vän livets besynnerligheter över några glas vin på stan. Torsdag fikade jag med min bästa och hennes lilla bebis. Och avhandlade ännu mer besynnerligheter. Hon är bra. Och för tillfället den måttstock jag använder för att beräkna rimlig tid gällande framtiden. Två år har jag på mig. Varken mer eller mindre. Lördag avnjöt jag tillsammans med ett tiotal andra glada påskfirare middag på stans bästa restaurang innan vi begav oss till stadens nyöppnade pub. Jättetrevlig kväll med avslut på topfloor i huset vid älven. Söndag vankades fika hos min vän bosatt på föräldrarnas gata. Övriga dagar har jag spenderat med min familj. Välbehövligt. Iallafall för mig.
För trots en lediga vecka med de allra bästa förutsättningarna i världen, fantastiska människor och en hel del roliga upptåg precis som jag vill ha det har mitt humör inte alls varit på topp. Även om det inte varit märkbart utanför föräldrahemmets fyra väggar. Jag räknar nämligen tid. Mer och mer ofta. På gott och ont. Förmodligen är det dags att börja acceptera faktum. På allvar ställa in mig på ett lång och härligt liv med mig själv. För tiden går. Oavsett hur ung jag ser ut. Och hur många fina vänner jag har. Det sägs att 40 är det nya 30. Vilket säkert kan stämma. Men det funkar dessvärre inte vad gäller allt.
Så denna påsk har jag känt mig som en riktigt kärring. En häxa. Ber mina närmaste om ursäkt för det. Säkerligen blir det bättre med tiden. Tänker jag intala mig själv. Och andra. Oavsett vad jag egentligen tror. Det här är nämligen inget nytt under solen. Ett vårtecken så gott som något.
Blandar cement
2012-04-03 @ 14:56:28Muren kommer att bli jävligt tjock. Men tills dess att cementen stelnar kör jag den här.
Flickan som leker med elden
2012-04-02 @ 11:06:33För här har det varit fullt ös. Andra helgen i mars avnjöts med shopping, mys, trerätters, vin, goda drinkar och tjejsnack i min soffa. Min vän från Götet håller verkligen måttet i längden. Alla kategorier. Hon är fantastisk och jag är glad att jag har henne. Och hon är den enda som någonsin på fullaste allvar har beskrivit min person som älskvärd. Bara en sån sak.
Den helgen avslutades med promenad. En tvåtimmars variant. Resultatet håller fortfarande i sig. En månad senare. Vilket är mycket ovanligt. Det pirrar i kroppen. Dock inte bara på grund av promenaden. Mina genomskinliga plåster gör också sitt. De fungerar. Har endast fuskat en liten smula. I samband med alkohol. Men inte varenda gång. Jag är stolt över utfallet. Och har numera ett luktsinne igen. Samt mer pengar än vanligt på kontot. Känns bra. Det här fortsätter jag med. Båda sakerna alltså.
Hann med en sväng på gokartbanan med mina kollegor innan det åter blev dags för helg. Denna gång i Stockholm. Besök hos en annan klippa of mine. Även här vankades vin. I mängder. Mys. Fotvård. Bio. AW. Som vanligt fast ändå inte. För vi blev oförhappandes tre. Och ibland var vi fem. Vilket i sig var nyttigt. Trevligt. En bra helg. Jag behövde ladda. Vilket var tur. För kommande vecka blev nämligen tuff. Utbildning tre dagar. Närkontakt med en energitjuv. Det är utrett nu. Men när det begav sig slet händelserna verkligen på kroppen. Och själen. Jag sover för dåligt just nu för att orka extra input. Det räcker som det är.
Förra helgen spenderade jag i den stad jag i år kallar min. Har nu även fått bekräftat att den kommer att vara min hemvist till åtminstone december. Känns bra. Behövde boxa den detaljen. Har nu själsfrid. Iallafall vad gäller just det. Tackar min bostadsrättsförening. Och konstaterar att ingenting är omöjligt. Firade in den fredagen med tjejmiddag. Och Takidakonsert. Följt av en helg med filmkväll och övernattning i annat hus. Mysigt.
Förra veckan avklarades DET.STORA.MÖTET. I Stockholm. Trots markant gruppfrustration genomförde vi detta med bravur. De mina var nöjda. Även om förberedelserna var besvärliga in absurdum presterar vi bra i skarpt läge. Och det är huvudsaken. Även om det har naggat mitt humör i kanterna. I efterhand var det värt det. Även om fredagskvällen blev kort. Behövde helt enkelt sova. Så det gjorde jag. Ordentligt. Kände mig nästan utsövd när jag vaknade på lördag morgon. Lånade en vovve och tog en lång promenad i vårsolen. Tillsammans med min nya vapendragare och hennes bror gjorde jag därefter staden osäker på kvällen. Utomordentligt osäker. Till följd att igår fick min middag bestå av utkörningspizza. Och Coca cola. I soffan. För kroppen väl investerad tid.
De stora ljuspunkterna i mars har överlag bestått av mina vänner. Och resultatet av min tvåtimmarspromenad. Vilket i sig har givit mig en del huvudbry. Gamla spöken har gjort sig gällande. Det är inte lätt att riva en tjock mur. Tror dock banne mig att det har börjat krackelera i cementen. Det är bra. Tror jag. Kvällen får utvisa hur djupa sprickorna har blivit.
I mars lekte jag friskt med elden. På alla fronter. Lade fingrarna på glödande kol. Flera gånger. Svedde givetvis min energi något. Det kan bli så när det hettar till. Och småpyr överallt. Utan återhämtning. Klarade mig dock med endast lindriga brännskador. De läker lätt med lite lugn. Det har de alltid gjort. Är inte orolig egentligen. Har balanserat på linan förut. Och den är faktiskt inte mer slak än vanligt.
Så nu tar jag nya tag. Imorgon åker jag norrut. Till föräldrarna. Har en veckas välbehövlig semester och en påskhelg att fira. Ska bli skönt. April kommer att bli en bra månad.
Pulver i luften
2012-03-06 @ 23:01:06Jag brukar aldrig ha problem med sömnen. Tvärtom slocknar jag vanligtvis löjligt snabbt efter ett huvudet lagts bekvämt tillrätta på kudden. Men inte inatt. Oh nej. Förmodligen är den ytterst knackiga REM-sömnen en följd av mitt genomskinliga plåster. Det är så typiskt. Man löser ett problem med en produkt. Men skapar istället obalans någon annanstans. En ond spiral det där. Suck.
Har aldrig sett någon större vits med att ligga och dra sig i sängen. Stirra upp i taket. Enligt min mening en ganska långtråkig företeelse. Så en timme innan klockan ringde svängde jag istället ut benen över sängkanten och steg upp. inte helt vanligt. Förvånade faktiskt mig själv. Med facit i hand skulle jag dock ha gjort precis tvärtom. Legat kvar hela dagen. Och dragit något gammalt påslakan över mig. Det hade nog varit det bästa.
För även om dagen har haft sina ljusa stunder tillhör den sannerligen inte någon av mina favoriter hittills. Det är pulver i luften. Trassel i nystanet. Smulor i chipspåsen. Dessutom snart fullmåne. Vilket märks. Droppen som slutligen överfyllde min bägare med råge förkroppsligades i form av de tyska pojkarna vilka likt ett gäng yra höns invaderade hotellgymet på bästa träningstid. Och vägrade att genomföra sitt pass genom att använda endast en maskin i taget. Lyckades med nöd och näppe roffa åt mig en benpress och därefter ett par hantlar. Men det var också allt. Alles. Synd för ikväll behövde jag verkligen låta ångan pysa ut. Jäkla marodörer.
Tog istället min tillflykt till det närliggande solariumet. Och efter en session spa och ett gäng telefonsamtal sitter jag nu och försöker varva ner i hotellrummets soffa. I Jämtland. Nära sjöodjuret. Tröstar mig med att det faktiskt kommer en ny dag imorgon. Med nya möjligheter. Och den här hiskeliga kommer att vara glömd om någon vecka.
Det är tur det. Jag kommer inte att sakna den.
Mars mars måne
2012-03-05 @ 20:45:45Veckan har endast bestått av management. Planering. Administrativa uppgifter. Problemlösning. Analys. Mitt huvud har jobbat. Inte min kropp. Konstigt nog är det dock den senare som har varit trött. Riktigt trött. Utpumpad. Trots regelbundna måltider. Och vitaminer. Märkligt. På grund av detta flyttade jag vist nog mitt tilltänkta Stockholmsbesök till en mer passande helg i slutet av mars. Behövde lite tid hemma. En vecka utan resande. Läsa böcker i soffan på kvällarna. Lägga mig i tid. Bra initiativ. Som faktiskt omedelbart har givit resultat.
För idag känner jag mig piggare än på länge. Har haft ett veckoslut bestående av promenader. Shopping. Och söndagsmiddag. Min nya vän är bra. Hon gör livet i den här staden betydligt enklare. Har vidare myst med en vovve. Gamla synder är avslutade och eventuellt har jag nya på gång. Det är åter rensat i röran. På min arm sitter ett genomskinligt plåster. Som funkar. Över förväntan. Resultatet ska presenteras till påsk. Mina blommor har fått vatten. Och ikväll har jag skurat mitt golv.
Nystart? Igen? Hoppas det. Det är ju trots allt mars.
Och snart fullmåne.
Hemma?
2012-02-25 @ 09:32:46Morgonen efter var det min tur. SJ3000 tog mig snabbt och säkert till Stockholm på onsdag förmiddag. Utvecklingssamtal på agendan. Vilket gick bra. Min chef är nöjd med mig. Enades om att bordlägga frågan om min privata adress tills dess att alla framtidens förutsättningar är satta. Med lite tur vet vi hur det ser ut i slutet av mars. Med lite otur är framtiden oviss. Inte för mig egentligen. Men för brevbäraren gällande frågan var denne bör leverera min post. Det är inte få parametrar som ska klaffa.
Spenderade resten av veckan i Stockholm. Avdelningsmöte. Middag. Studiebesök. Produktivt. Givande. Bra. Jag gillar mina kollegor. Öl med en gammal goding. Offentligt blodsockerfall av värsta slaget. Det är tur att det finns vardagshjältar mitt ibland oss. Anlände igår kväll åter till staden jag för tillfället kallar min. Helt utpumpad. Kvällen blev med andra ord inte sen. Och nu väntar en ny dag. Samt en relativt lugn helg. Ska bli skönt. Konstigt nog.
För precis i detta ligger mitt problem. Efter att ha andats Stockholmsluft i några dagar pockar det mesta i min kropp på att vilja tillbaka. Vill andas den luften permanent igen. Inte bara ibland. Det är där jag har mitt liv. Det är där jag känner mig hemma. Men för närvarande hälsar jag på. Kopplingen finns. Men linan hänger löst. Behöver spännas. Som vanligt men ändå inte. Udda. Märkligt.
Som kontrast känns det konstigt nog alltid bra när jag sätter nyckeln i låset till lägenheten som jag hyr. I den andra staden. Där jag har mina saker. Och kläder. Min bil. Mitt jobb. Men inte mina vänner. Ej heller min katt. Han är som bekant bortadopterad. Har offrat min bebis för sakens skull. Med tanke på hur jag nu lever lär han ej heller bli ersatt av någon ny. Förmodligen aldrig. Också udda. Och märkligt.
Folk frågar hur jag trivs. Jo tack. Jag trivs bra. Med jobbet. Men hemma är inte hemma. Och hemma är inte heller hemma. Jag vet aldrig hur jag ska svara. Jag vet ju knappt själv var jag bor.
Fototriss - Upprepningar
2012-02-21 @ 19:38:39Klicka på var och en av bilderna för att länkas vidare till gamla synder.
Mer upprepning än så kan det knappast bli.
Hello Mello
2012-02-21 @ 18:56:15Mina återupplivade amatörkockambitioner gjorde sig gällande på kvällen. Komponerade en trerätters meny bestående av varm avocadosoppa + tillbehör följt av spännande älgstek à la Jordanien med hummus, päronchutney och persiljesallad. Måltiden avslutades vid elvasnåret med hallonmousse toppad med blåbär. Allt tillagat från grunden. Mycket trevligt. Sällskapet likväl som smakerna. Gillar verkligen att rocka loss i köket. Speciellt när det blir bra.
Lördag morgon packade vi en väska. Väskan stoppade vi i bagaget. Och sedan bar det av. Mot Borlänge. Med syfte att leka i Leksand. Delfinal Mello. Nice. Hämtade upp en av mina lokala med dotter på vägen. En trevlig resa. Väl i Borlänge togs vi emot kungligt på hotellet. Otroligt proffsig personal. Och god mat. Långt över förväntan. Inledde middaden med ett kort möte och därefter gick jag, min mor och mina lokala loss på maten. Mina minutiösa förberedelser lönade sig. Allt flöt på. Från mitt välkomsttal och korta möte till serveringen av kaffe efter vinet.
Klockan 18:30 tog de förhandsbokade taxibilarna oss de drygt fyra milen till Mello i Leksand. Och kl 22:00 tog de oss helt i enlighet med planen hem till Borlänge igen. En bra kväll. Rolig show. Ranelid var inte klok. Dawn Finer var vacker. Och Gina var rolig. Bjöd samtliga av de mina på en öl i hotellbaren innan det var dags för sängen. Lyckad kväll. Och det verkade verkligen som att mina lokala gillade det. Bra. För det är de värda. Sanneligen.
Dagen efter njöt vi av ledigheten. Efter en lång hotellfrukost var det dags att bryta upp. Jag, min ömma moder och mina två övriga bilkompanjoner spenderade någon timme i stadens shoppingcenter. Därefter bar det av hemåt. Åter igen en mycket trevlig bilresa. Väl hemma i staden jag i år kallar min lyckades jag få tid att sortera tankarna. Och kom fram till att jag var nöjd. Mycket nöjd.
Somnade slutligen på söndag kväll likt en klubbad säl. En lycklig sådan.
Helgen kunde inte ha blivit bättre.
Fyra dagar
2012-02-21 @ 18:37:28Måndag 13 februari:
2000milaservice på Silverpärlan, bakade muffins, förberedde veckans körning
Tisdag 14 februari:
Förmiddagsmöte och därefter 20 mil med min nyservade kompis enkel väg inåt landet. Också ett sätt att fira alla jävlars dag. Stereon på högsta volym. Tränade. Fick välstekt halstrad råbiff. Fail. Försök två var gott och rått men innehöll en järnbit. Fail igen. Sisådär kväll. Hotellnatt nummer ett.
Onsdag 15 februari:
Morgontränade. Spontanbesökte Åre. Mötte en man på spark i motsatt körfält på E14. Spontanbesökte ytterligare några lokala. Solade. Fick kräftsoppa i ministorlek. Fail. Försök nummer två lyckades. Win. Äntligen. Onsdag bättre än tisdag. Hotellnatt nummer två.
Torsdag 16 februari:
Morgontränade. Solade igen. Besökte ytterligare några lokala. Bra utfall på samtliga av inlandets möten. Det är nyttigt att dyka upp oanmäld. Bevisligen. Åkte hem nöjd. Hämtade mamma på busstationen. Myskväll. Tycker om min mamma.
Detta var förra veckans första fyra dagar. De gick otroligt fort. Som tur är.
För därefter vankades en härlig helg.
En vecka i all enkelhet
2012-02-12 @ 10:40:56Arbetsveckan har gått lika snabbt som vanligt. Enligt mina mått mätta har den varit relativt vardaglig. Endast två nätter på hotell. Tisdag kväll tog jag mig en längre fikapaus än vanligt på vägen ner mot målet. Onödigt och idiotiskt, javisst. Men någonstans även härligt och oundvikligt. Som sagt, herr Någon har lyckats göra sig till ett stående inslag i min vardag. Och jag är inte riktigt beredd att bryta den vanan ännu. Även om jag inser att den inte kommer att vara för evigt. C'est la vie.
Tillbringade några dagar i trakterna kring Bollnäs. Inleddes av date med Brandmyndigheten. Därefter flygande och oanmälda besök hos mina lokala som bjöd på både positiva överraskningar som mindre positiva. Nyttigt för oss alla. Är relativt säker på att nästa gång jag passerar kommer resultatet att vara tipptopp. För jag ser dem. Och dyker upp ur tomma intet. När de minst av allt anar det. Efter ett drygt halvår i tjänst tror jag att de flesta har börjat förstå det också. Det tar lite tid att bygga upp hela Rom. Men snart så. Innan sommarens slut beräknar jag att målet kommer att vara uppfyllt till fullo.
Torsdag morgon i tidig arlastund tog jag tjuren vid hornen och uppsökte mitt gym. För första gången sedan september. Körde ett pass med PT och lade upp ett program som kommer att fungera precis lika bra på gymet som på hotellrummet. Precis vad jag behöver. För nu ska mina bilkilon bort. Tror nämligen inte att jag kan skylla mina krympande kläder på husets tvättstuga och torktumlare. Tyvärr.
Den här helgen har jag pysslat. Läst böcker. Myst. Känt mig tillfreds.
Och det sköna är att den inte är över ännu.
Fredagskvällen inleddes med middag bestående av hemmagjord pasta. Nybakta muffins som dessert. Dock i all ensamhet. Ty den sedan tidigare planerade middagsdejten ställdes i veckan in. Via Facebook. Det är fantastiskt att en man på 40 år har lärt sig att hantera sociala medier likt en fjortis. Inte för att jag bryr mig egentligen. Hjärtat var inte riktigt med på den resan. Även om hjärnan talade för. Så vad mig anbelangar var resultatet det rätta. Det är forumet som sådant som stör mig. Herregud, Facebook?? Någon måtta får det väl ändå vara på eländet. Inte undra på att jag är singel.
Igår tog jag mig en långpromenad genom staden. Härligt väder och lagom kallt. Därefter storhandlade jag mat och investerade i lyxiga varor såsom Gojibär. Älskar dem nämligen tillsammans med yoghurt. Korgen fylldes även av frysta blåbär, solros- och pumpakärnor samt frysta grönsaker. Har insett att min vardag inte riktigt är kompatibel med färsk frukt och grönt. Tyvärr. Jag har provat. Och får slänga mängder av mat varje helg. Inte försvarbart mot vare sig matkontot eller miljön. Så nu testar vi nya grepp. Dock väldigt roligt att nu ha återupptagit mitt intresse för matlagning. Det bådar gott för framtiden.
Gårkvällen spenderades i soffan hos min nyvunna vän. Som på kort tid faktiskt har blivit en riktigt fin sådan. Hon är bra. Riktigt bra. Avnöjt en flaska rött till tonerna av Mellos tredje delfinal. Gosade med hennes hund. Redde ut alla världens komplikationer skapade på grund av relationer. Planerade konsertbesök i vår. En otroligt mysig kväll. Kändes nästan som att jag äntligen är på gång att skapa mig något som liknar en vardag i denna stad. Så gott det går. Iallafall när jag väl befinner mig på plats. Och med det är jag nöjd.
Idag vankas skön söndag. Solen skiner, humöret är fortfarande på topp. Ska boka in biljett till Amsterdam. Och beställa Lonely Planets reseguide om Vietnam/Kambodja. Samt läsa boken "Devon, Cornwall & Southwest England" som damp ner i min brevlåda i torsdags. Årets resor är som synes redan planerade. Om än väldigt olika. Med helt skilda personer. Ser dock fram emot dem alla precis lika mycket. Ska bli underbart.
Helt enkelt en vanlig vecka i mitt liv. I all enkelhet.
Såhär ser det ut där jag är
2012-02-12 @ 00:00:25Och väl hemma vid tvåtiden läste jag temat. Suck. Murhpys law i sitt rätta element.
Kände inte riktigt brinnande behov av att ge mig ut på stan ännu en gång. Oh nej. En bamserunda per helg till fots får räcka. Var ej heller sugen att fotografera högen av tvätt. Ännu mindre mitt berg av disk som idag dominerar min köksbänk. Funderade lite och kom till slut på en godtagbar lösning på problemet. Och den bestod inte av att städa lägenheten. Snarare tvärtom.
Istället för att kavla upp ärmarna valde jag att helt sonika bädda ner mig i soffan med en tjock god bok och en skål godis. Äggklockan ställdes in för att ringa om en timme. Därefter en timme till. Och slutligen ytterligare en timme. Fick mina foton. Absolut inte mina bästa sådana men ibland är det trots allt tanken som räknas.
Här nedan ser ni resultatet. Min vy från vardagsrummet. Som det sett ut i min kommunala trädgård idag.
Klockan 15:00, 16:00 och 17:00.
Hepp!
Kärlek och romantik
2012-02-09 @ 22:46:0514 februari. Dagen D. Som obarmhärtigt hemsöker vår civilisation varje vinter. Det är svårt att avskärma sig från hypen. Nästan som veckorna innan jul. Men annorlunda. För oavsett vilken butik man väljer är det i dagarna omöjligt att vända sig om utan att riskera regelrätt frontalkrock med mjukisnallar. Eller tyghjärtan. Valentines Day-kort i alla möjliga format, storlekar och former. Allt sötsliskigt presenterat med glittriga tryckta budskap.
Love U. Jag är din. Sötis. Yours forever. Kräks.
Nej, det sista ordet står givetvis inte tryckt över bröstet på någon stackars liten nalle. Det är istället helt och hållet mitt eget uttryck. Som jag upplever det hela. Lite småaktigt kan tyckas. Eventuellt även aningens bittert. Har härmed officiellt tagit mig an rollen som gammal surkärring. Med total avsaknad av förståelse. Egentligen dock inte så konstigt.
För med tanke på att jag nu har inlett mitt femte år som singel - och därmed per automatik även mitt femte år firandes en alternativ 14 februari - är det kanske inte konstigt att jag har tröttnat på uppståndelsen. Det är sällan jag känner mig så ensam som i mitten av denna månad. De senaste åren har jag firat dagen med vänner. På krogen. I singelflock. Enda tillfället på året då det är svårt att finna ett ledigt bord för fler personer än två. Just rub it in our faces, please. Singelettes. Javisst. I år också. Och vi är flera. Ursäkta besväret.
Så med ovanstående i åtanke är jag inte speciellt sugen på att fotografera något gulligt. Här nedan följer istället tre bilder som var och en gestaltar mitt vrickade kärleksliv i realtid.
Kärlek och romantik, jaja. Nästa år kanske. Eller året efter det. Kanske åtminstone innan jag fyller 40.
Ambivalent nog är hoppet det sista som överger en människa.
.
Härligt
2012-02-03 @ 11:47:10Det är härligt med konferens. Det ger så mycket. Även om deltagarna egentligen inte är mina. Men de har varit det. I annan form. Olika former. Tidigare. Vissa har hängt med sedan 90-talet. We go way back. Är glad att de kommer ihåg mig. Och att de fortfarande blir glada när vi ses.
Det är även härligt att insupa atmosfären. Se hur andra jobbar. Ta till mig godbitarna. Sålla bort fällorna. När det är vår tur att köra kommer det att bli fullfjädrat. Förhoppningsvis. Det är aldrig fel att ta lärdom av andra. Efter två dagar på hotell och fyra timmars körning enkel väg är jag nöjd.
Packar nu om väskan för en ljuvlig tjejhelg på västkusten.
Längtar. Det ska också bli härligt.
